Julstök

Ute ligger snön tjockare än någonsin (nästan) och inne drar det ihop sig till jul. Jag bestämmer mig för att det är betydligt smartare och roligare att satsa på matlagning än städning när timmarna fram till julfirandet börjar bli få.

Vill man göra egen sås till sin rökta eller gravade lax och är begåvad med en stavmixer är det lätt gjort.
Till ca 1 dl färdig sås (bara att öka på om man vill göra flerdubbelt) behövs:

3 msk stark senap
1 msk strösocker
1 äggula
1 msk vitvinsvinäger/vit balsamvinäger
rivet skal från en citron
salt och peppar
ca 0,5 dl olja (helst en ganska neutral smak, matolja funkar bäst)
Finhackad dill (så mycket man känner för)

Blanda allt utom olja och dill i en hög och smal fom och kör med stavmixern medan
oljan hälls ner i tunn stråle. Man häller i olja tills såsen blir så tjock som man vill ha den och till sist rör
man ner dill.

Sill

Varför blir det godare med sill för varje år? Kan inte minnas att jag, undantaget pappas fantastiskt egeninlagda löksill i blankblå karotten, tyckte att just sill var något speciellt när jag var yngre.

Nuförtiden är det iallafall första delen av julbordet som lockar mig allra mest. Som tur är tycker de flesta av mina julfirarfränder likadant, så vi har infört sillunch där föralldel även en och annan laxskiva också är välkommen. Skinka, grönkål och annat äter vi senare på eftermiddagen. Alla sorters sill är välkomna till lunchen! Stamgäster som löksill, sherrysill och röd julsill kan stå uppradade bredvid drömsill, branteviksill, wasabisill och lime/chilisill.

De två senare sorterna är gjorda på Abba's 5-minuterssill, en helt idealisk kompromiss för alla oss som inte vill stå och slabba med att vattna ur sill ur stora hinkar men heller inte bara vill öppna en burk med färdigsmaksatt sill. De hela filéerna är till och med markerade med skåror, bara att skära igenom så får man perfekt stora bitar.

I var och varannan mattidning eller reklamblad finns recept och förslag på hur man sätter smak på dessa 5-minuters deltagare på julbordet. Så här gjorde jag;

Jag köpte tre förpackningar och det blev lagom till två halvliters glasburkar. Wasabisillen gjordes på 2 dl crème fraiche, så mycket wasabi jag vågade och några matskedar hackad gräslök (funkade fint med fryst). Rörde ihop, i med sillen, över i snygg burk; Klart!

Till den andra sortens sill använde jag lagen från förpackningen, smaksatte med några teskedar riven färsk ingefära, lime och röd chili. Superenkelt och gott!

Citronbulgur med quorn

Igår använde jag en påse quornfiléer som legat länge i frysen.  Det är lite delade meningar om just quorn hemma hos mig, men med denna rätt vann jag åtminstone över ännu en familjemedlem till min sida. Är man militant motståndare till vegetariska alternativ fungerar kycklingfiléer precis lika bra.

Jag kokte bulgur med grönsaksbuljong och stekte under tiden de hela djupfrysta quornfiléerna. När de hade tinat och fått färg skivade jag dem och stekte på dem igen, nu tillsammans med de färdigkokta bulgurgrynen. Smaksatte med rivet skal från en citron, saft från halva densamma, örtsalt, svartpeppar och hackad persilja. Jag ville ha lite, men inte för mycket, vitlökssmak på rätten och pressade en halv solo-vitlök i två matskedar olivolja. Rörde runt en liten stund och droppade sedan oljan utan vitlöksbitarna över maten.  Hackad gurka, paprika och fetaost med smulad oregano passade bra till liksom extra citron om man gillar det.

Gräddkola

Julförberedelser får gärna vara av det goda slaget. När såväl levande ljus som ljusslingor är på plats, lagom töntig julmusik skvalar och dofter av smält choklad, brända mandlar och kokande kolasmet sprids i köket – då känns det underbart att det är jul igen!

Kolan gör jag ungefär som mina föräldrar brukar göra och jag delar gärna med mig av receptet till dessa gyllenbruna härligheter;

I en tjockbottnad kastrull blandar man:

50 g smör

3 dl strösocker

1 msk glukos (kan man strunta i, funkar fint ändå)

2 dl vispgrädde

3 dl kaffegrädde

1,5 dl ljus sirap

En halv vaniljstång kluven på längden eller några nypor vaniljpulver

Därefter kokar man smeten på ganska stark värme och rör mycket. Efter ungefär 20 minuter sänker man värmen och rör lite mer sällan. Efter totalt ca 40 minuter (beroende på spisvärme etc) är det läge att kolla om smeten är till belåtenhet. Man kan göra kultest, slevtest, mäta med termometer etc för att se om smeten är färdig.  Hittills har jag förlitat mig på min termometer och oftast fått lite för mjuka kolor. I år struntade jag i tekniken och tog smeten från värmen när den ändrade struktur och mörknade ytterligare en nyans. Roligt nog blev de riktigt goda, faktiskt bättre än tidigare års vetenskapligt tempade kolor. Vill man göra något mer med kolorna kan man t ex blanda i hackad mandel eller en rågad matsked kakao innan man häller upp smeten.

Häll upp i en form ca 15 x 15 klädd med bakplåtspapper och låt smeten svalna. Sedan får man lite styrketräning, beroende på hur hårda man har gjort dem, när de ska skäras/klippas i lagom små bitar.

Pyssel med att slå in kolor övervakas av favvotomten som hängt med sedan jag var liten.
På bilden syns också en burk med "Rocky Road-godis" tillverkat efter Leila Lindholms oslagbara recept.
http://www.recept.nu/1.126537/leila_lindholm/efterratter_godis/leilas_rocky_road

Grönkålssoppa

Mhmmm. Nu är det vinter. Så är det bara, oavsett vad jag anser om det. När jag, efter en väldigt snöig biltur,  kom hem tillsammans med min syster och alla våra barn (bara fyra men av ljudnivån att döma minst dubbla antalet) åt vi ett knappt förträngbart antal pepparkakor med St Agur-ost på och drack te. Trodde inte att barnen gillade mögelost, ett antagande som dessvärre visade sig vara felaktigt.

Ibland är det extra skönt att komma hem  och kliva innanför dörren.
En fd kollega har gjort min fina dörrkrans. Jag blir glad varje gång jag ser den!

Till middag blev det grönkålssoppa med frikadeller. Verkade uppskattat av alla utom 4-åringen som efter en blick på sin skål deklarerade att han inte tyckte om sånt. Nähä...
Jag tycker iallafall mycket om grönkål. Smarrig gräddkokt grönkål/långkål med en skvätt skinskspad i, har alltid varit bland det allra viktigaste för mig bland all julmat. För några år sedan var det inte så vanligt här i Skåne, men nu verkar det som att fler och fler uppskattar denna vintriga mörkgröna goding. Den frysta grönkål som finns att köpa är ganska finhackad och funkar väldigt bra att göra soppa på. Att ställa sig och tvätta, rensa, hacka och förvälla stora yviga grönkålsblad känns liksom inte riktigt aktuellt när det finns en billig, snabb och praktisk lösning i frysdisken.

Recept återfinns på förpackningens baksida; 8 dl grönsaksbuljong till ett paket (500 g) grönkål, redning på 0.5 dl vetemjöl och lite vatten. Superlätt! Jag gjorde dubbel sats och  körde i lite salt och vitpeppar också.
Frikadellerna bestod av 800 g blandfärs, 0,5 dl grädde, ett ägg, salt, vitpeppar och lite rivet citronskal. Citronen piggade upp lite i de murriga vintersmakerna! Frikadellerna fick sjuda i omgångar i en annan kastrull innan de landade i grönkålssoppan.

Så gott! Dessutom sprängfullt av c-vitamin, järn och fibrer.
 Måste varit alla nyttigheter som min älskade systerson anade när han fegade ur...

Saffran

Man kan använda riktigt guld för att dekorera mat. Tunna flingor bladguld ger naturligtvis en oslagbar känsla av lyx (och kanske lite lite galenskap) åt praliner och annat. Vill man förgylla sin mat på annat sätt kan man med fördel använda sig av saffran. De torkade gula märkena från en liten krokus http://sv.wikipedia.org/wiki/Saffran  ger en helt unik smak och gyllengul nyans åt mat som paella, rouille och gotländsk saffranspannkaka.

Fådd finsaffran! Kombinerades med egenköpt från apoteket resp ICA...

I helgen doftade det saffran i mitt kök. Årets andra uppsättning av lussekattsbak gick av stapeln (den första omgången blev av olika anledningar ganska skum) och jag mortlade saffran med socker och kryddade min deg så att den blev alldeles knallgul.

Hårdvaluta i vissa butiker

Mina lussebullar görs såhär:

175 g smör smältes och blandas med

1 g mortlad (med lite strösocker) saffran samt

5 dl mjölk och värms fingervarmt

50 g jäst för söta degar smulas och rörs ut med degvätskan.

En nypa salt och

3 ¼ dl strösocker blandas ner

Knappt ett kilo mjöl (jag siktar gärna ner mjölet) rörs ner i omgångar

Kör på med degkrokar till en ganska kladdig deg och blanda i

En burk kesella 10%.

Låt degen jäsa till dubbel storlek och kör sedan ner den med degkrokar igen. Upp med den på mjölat bord och börja forma lussekatter, lussesniglar eller vad man vill. Jag gör oftast dubbel sats och denna gång hade jag bearbetat min stockkonservativa syn på lussekatter och gjorde revolt genom att ta en del av degen och göra bullar med fyllning av smör, vanilj, socker och kardemumma. Hackad mandel ovanpå. Inte dumt det heller! Bäst smakar de knallfärska. De som eventuellt blir över mår bäst av att frysas in så snart man kan. Sen kan man köra en fryst lussekatt några sekunder i micron varje gång man blir sugen ; tadaaa! Smakar nybakat igen!

Årets Blossaglögg är mycket snyggt paketerad i gyllenglittrig flaska. Den smakar minsann också saffran och passar fint en vinterkväll när snön ligger tung utanför fönstret och julen närmar sig med stormsteg.

Samarbete

Ett av de bästa sätten att fixa en trevlig fest är att hålla knytkalas. Jag har varit på flera roliga middagar där alla har tagit med sig en sorts tapas eller en bufférätt. Ibland har det funnits ett givet tema  t ex spanska tapas och ibland har värdfolket delat ut uppgifter så att några har ordnat ”huvudrätt” och några har stått för desserten. Flera gånger har det inte funnits några anvisningar alls, men märkligt nog har jag ändå aldrig varit med om att alla har kommit med samma mat (tänk själv, kycklingspett på 10 sätt eller 15 sorters chokladmousse men ingen vanlig mat…). Istället har det blivit otroligt fina bufféer. Varje gång är det lika roligt att prova allas olika rätter och känslan av att alla är delaktiga är helskön!





Denna kvällen bestod buffén av palsternackssoppa med timjan och balsamicofläsk, morotsbrytbröd, tzatziki, paté med tonfisk och crabsticks med romsås, paj med salami, fetaost och ruccola, pastasallad med babyspenat, gorgonzola och valnötter, paj med lax och spenat, kycklingklubbor, paj med räk- och laxröra, risotto med spenat, tomat och svamp samt tomat- och mozzarellasallad.

Desserterna (man måste vänta en stund med dem innan man orkar äta igen efter allt det andra!) var pannacotta med bärsås, banankaka och cheesecake med pepparkakstouch.

Väldigt, väldigt gott alltihop! Ingen står för allt, alla fixar nåt - bra förutsättningar för en lyckad kväll!

Kockstjärna!

Har nyss kommit hem från Malmö Arena där jag och ett par tusen andra personer har ätit en god trerätters och njutit av en riktigt bra show. På scenen  rockade Brolle, Jessica Andersson, Yohanna, Andreas Johnson, Caroline af Ugglas och Eric Saade anförda av Babben Larsson i högform.  Menyn var komponerad av Leif Mannerström och han gled runt som en sann stjärna. På frågan om det var ok att ta en bild fick man ett glatt ja, en pose och en signerad meny! (Arenans skapare Percy Nilsson som satt bredvid föreslog att det hela skulle kosta en hundring. Inte konstigt att han är en förmögen man. Nu blev det dock inte så just ikväll.)

Förrätten var en tallrik med "hemrökt lax, Brantevikssill och räkor i dillmajonnäs serverad med Alerums xo ostoch knäckebröd från Olof Viktors.

Huvudrätten bestod av örtpanerad kalvrygg och en liten Wallenbergare, syltade rotfrukter, svamp, persiljerotspuré, potatiskaka och Kiviks äppelcidersås. På varma tallrikar, kan säga att servitörerna nog hade använding av sina handskar och snabba fötter.

Kul med de skånska inslagen!

Efterrätten paraderades in med isfacklor och var en fin moussebakelse med mörk och ljus choklad, bärkompott och pistasch.

Logistiken för att servera så många människor tre rätter varav en varmrätt kan knappast gå av för hackor. Kvällen imponerade, såväl med sina rock- som kockmässigt!

Coola Caroline af Ugglas i drottninggutstyrsel

Kycklinglevermousse

Jag blev sugen på kycklinglevermousse och satte igång att googla recept. Det visade sig att det fanns mängder med fina förslag, några med gemensamma nämnare och andra mer originella. Till sist slutade det i alla fall med att jag experimenterade fram en egen variant. 

Moussen passar bra på t ex knäckebröd tillsammans med några kryddiga salladsblad och något lite syrligt som granatäpplekärnor. Annars är den perfekt att sätta fram på bufféer och smörgåsbord.

Så här blev mitt recept;

Stek 2 hackade gula lökar i smör.

Låt ungefär 4 msk söt sherry eller portvin och 2 msk cognac koka in i lökhacket och krydda under tiden med salt, peppar (jag använde en blandning av svart-, vit-, grön- och rosépeppar) lite paprikapulver, timjan och persilja.

Genomstek 500 g kycklinglever (fungerar jättebra med djupfryst, tinad) i smör och läggs sedan varma tillsammans med lökblandningen och knappt 200 g smör i en mixer. Kör till en slät smet och mixa sedan försiktigt i drygt 0,5 dl vispgrädde. Smaka av och krydda ev lite till med salt och peppar. Häll upp i en fin form, låt svalna och stelna i kylen.

Ibland är det helt ok att någon annan står vid spisen...

Mmm…  har varit på SPA i Torekov.  Händer inte så där väldigt ofta att man tar sig råd till sådant, vilket är synd eftersom det är så underbart när man väl gör det! Känslan av avkoppling och omsorg dröjer kvar länge på in- och utsida. Sköna behandlingar utförda av duktiga terapeuter varvade med, bastu, varma och kalla bad samt riktigt god mat och dryck har nog den effekten på de flesta!

Alla insmörjningar med diverse eteriska oljor med doft av citrus, rosmarin, oliv och citrongräs gjorde mig silkesmjuk men såklart också rejält hungrig! Tur då att en trerätters middag väntade i hotellets provisoriska (renovering under ett par veckor – såklart, inte ens på SPA kan man undgå detta) men fina matsal. En liten och väldigt dekorativ förrätt med carpaccio på hälleflundra, syltade kantareller, örtcrème, knaperstekta kavringssmulor och riven pepparrot inledde tillsammans med ett sydafrikanskt vin gjort på druvan chenin blanc.

Till det rökta och confiterade anklåret som kom sedan, serverades ugnsrostade persiljerötter, senapsstuvad spetskål, kokt potatis och en koncentrerad sky – väldigt höstigt, skånskt och oväntat bra kombinerat med en Amarone som matchade allt det salta perfekt.

Till dessert slängde restaurangen sympatiskt nog helt alla hämningar och dukade fram en dessertbuffé med mjölkchokladpannacotta med krokant ovanpå (jag gillar krisp!), pecannötspaj, en fin liten knäckig brulée med hjortron och för säkerhets skull en tiramisu med jordgubbar också. Smakade fantastiskt med ett glas sött (jodå tillräckligt sött för att klara sig bra i konkurrensen om smaklökarna) vitt ungerskt vin.

Har precis plockat undan efter tisdagens snabba pastamiddag.  Torkar av diskbänken och drömmer mig tillbaka till avkopplande musik, mjuka soffor och härlig massage…mmm.

Sushi

När jag var barn hade jag knappt hört talas om sushi. Det var hur spännande som helst när Molly Ringwald, som sin karaktär Claire i filmen Breakfast club från 1985, hade med sig en liten svart låda med rå fisk till lunch under den legendariska kvarsittningsdagen. Skumt, tyckte snygg-Judd Nelson/Bender. Och jag höll såklart med. Fast lite nyfiken blev jag allt. Så småningom slog Japantrenden till med besked även i Sverige och det blev allt lättare att hitta trevliga sushiställen. Jag  minns att jag inte var överimponerad första gången jag provade, men allteftersom lärde jag mig att uppskatta smakerna.

Nuförtiden kan jag inte tänka mig att vara utan en portion sushi lite då och då. Det kan nog inte Judd Nelson heller.

11-bitars Daimyo från Maguro i Malmö.
Här får man välja alldeles själv, vilket är tur eftersom jag ännu inte blivit sofistikerad nog att inse tjusningen med rå vitfisk...

Hyllning till vardagskockarna

Att laga fantastisk mat med exklusiva råvaror i kombination med lugn och ro är ingen större konst. Egentligen. Det trixiga är att fixa till vardagsmiddagar dag efter dag när tiden är knapp, middagsgästerna är av varierande ålder och uppfattning om vad som är gott och budgeten inte tillåter kulinariska utsvävningar. Ibland har man kanske inte ens hunnit att handla.

I min kyl finns det allt som oftast diverse små burkar med rester från senaste dagarnas måltider. Antingen får det då bli buffé med en smakbit av varje sort eller så går jag lös med woken och drar ihop en panna à la salig blandning. En sådan kan t ex innehålla överbliven pasta, kalkonkorv, broccoli och uppvispat ägg. Med lite oregano och riven parmesan (och såklart ketchup till den som så önskar... och f ö är det väldigt nyttigt med tomatpuré), tända ljus på bordet och mobilerna på lite avstånd kan den förgylla vilken vardagskväll som helst.

Den rosa kokboken

Även om jag är totalt usel på att följa recept till punkt och pricka (förutom när det gäller bakning då jag måste ha hjälp av hyfsat exakta anvisningar) så tycker jag mycket om att läsa kokböcker.  Att bläddra bland sidor med vackra bilder och texter om fantastiska råvaror och maträtter gör mig glad och inspirerad.

En av mina absoluta favoriter är Peter Normans ”Pink! – Den rosa kokboken” som är knökfull av livsglädje. Här finns underbara recept varvade med engagerande kärleksförklaringar till mat, platser runt om i världen, människor och upplevelser - lovely!

Kladdkaka med stort K

Det finns hur många varianter som helst på kladdkaka, jag har t o m sett att det utlysts nationella recepttävlingar kring denna klassiker.  Jag älskar mitt välanvända recept som är pålitligt och ger en gudomligt god kompakt chokladdröm!  Dessutom går den att variera; dubblera/halvera, ge extra smak och struktur från nötter av olika slag, toppa med en chokladglasyr (fantastisk med mintchoklad efter lätta fiskrätter), klicka smeten i små aluminiumformar för portionskakor t ex vid picknickar även om man garanterat måste ta med fler än antalet vänner. Dessutom kan den göras ett par dagar i förväg.  Den fungerar också jättebra att frysa, servera kall eller rumstempererad, stapla  i kylen  –   alltså en otroligt praktisk och lätthanterlig  kaka!

Gott och snyggt med pistaschnötter i kladdkaka

Smält 300 g smör på ganska svag värme och bryt ner 200 g god mörk choklad i bitar så att allt smälts ihop till en blank sås som får svalna lite. Vispa under tiden 4 ägg med 4,5 dl strösocker till ett tjockt fluff. Sikta ner 3 dl vetemjöl tillsammans med 2 tsk vaniljsocker  och en liten nypa salt i äggfluffet och rör ihop. Rör ner chokladsmöret, blanda ordentligt och häll sedan ner smeten i en form med avtagbara kanter (ca 21 cm i diameter, behöver inte smörjas innan). Grädda mitt i ugnen, 200° i knappt 25 minuter och låt svalna i formen. Väljer man att göra småformar räcker smeten till 25-30 st och det räcker med 12 minuter i ugnen. Jag tycker att kakan är allra godast kylskåpskall när den är härligt kolaseg.  

Ute i kylan har nästan alla löv blåst ihop i stora våta högar. Jag gör en stor kopp te, sätter mig i mitt varma kök med en tallrik ljuvlighet och njuter...

Paj med bladspenat

Ikväll gör jag en paj med bladspenat, rökt lax och lite lök som fått steka sig mjuk. Täcker med ett ihopvisp av ägg, kaffegrädde , lite örtsalt, svartpeppar och en jätteklick cream cheese. Bra kombination, enligt mig i alla fall! Pajskalet är gjort på vetemjöl, grahamsmjöl, smör, lite iskallt vatten och torkad timjan. Egentligen skulle det ha blivit paj för någon vecka sedan men när något annat kom emellan stoppade jag in pajformen med den uttryckta degen i frysen. Det fungerar jättebra att köra in i ugnen (nästan direkt från frysen, låter formen tempereras lite) och förgrädda skalet innan fyllningen läggs i.

Jag tycker att pajskal förtjänar mer uppmärksamhet än vad de oftast får. Tillsätter man rejält med svartpeppar, timjan, riven parmesan eller västerbottenost, smulad oregano eller något annat man gillar och som kan passa med den fyllning man vill använda blir pajen ännu godare!

Andra bullar

Sol i november... Härligt när det inträffar en söndag! Bakar bullar så att det doftar gott i hela huset. Med mycket kardemumma, kanel och vanilj i fyllningen och pecannötter och farinsocker ovanpå. Och så provade jag att klicka ner rumsvarmt smör i degen medan jag blandade i mjölet istället för att smälta det och blanda med mjölken som vanligt. Blev fluffigt och gott!

Hungrig Hungarianstyle

Jag blev bjuden på ungersk middag – nudlar och pörkölt.  Fantastiskt gott! Samma vänner som försöker lära mig att uttala gulasch på rätt sätt (goojasch!?) gjorde en gryta full av möra högrevsbitar och mild men fyllig lök- och paprikasmak. Grytan fick gott sällskap av sallad, rött ungerskt vin och nudlar som värden tillverkade några minuter innan vi satte oss vid bordet.

Nudeljärn ska kunna vila på kastrullkanten medan smeten droppar ner
och förvandlas till stunsiga små nudlar i fina former.
Finns i plast och metall och är riktigt roligt att använda! 

Ägg, mjöl och lite vatten blandas ihop och körs av och an med en spatel i ett nudeljärn över en kastrull med kokande saltat vatten. Små klickar av smeten droppar ner, kokar ungefär en minut och tas sedan upp med hålslev.  Man kan också köra ner smeten genom nudeljärnet i en soppa under sista minuterna på spisen. Blir väldigt gott och mättande i t ex en buljongsoppa med grönsaker.

De färdiga nudlarna kan stekas på i lite olja om man vill innan servering.

Hummer

Underbara, färgrika höst!
Röda löv och röda humrar...

Det finns inte mycket som slår svensk hummer och champagne. Nu när fisket har varit lovligt i över en månad har priserna sjunkit lite, humrarna är fullmatade och liksom bara väntar på att kokas med dillfrön, salt och socker är det underbart att förgylla en kväll med en eller ett par av dessa läckerheter. Lyx! En lyx jag tycker att man ska unna sig någon gång ibland om man nu gillar det.
Och det gör man. 

Avnjuts lämpligen med champagne, gott bröd och lite smält smör… himmelskt! Sedan kokar man en fond på hummerskalen, konjak, tomatpuré och rotfrukter – häpp, så har man en fantastisk grund till soppa eller sås. Recycling i ordets godaste bemärkelse!

Torsdag

Hemgjord  (i detta fallet systerlagad) ärtsoppa är väldigt, väldigt gott! Med gott om timjan i och stora tärningar av fläsk, en del ärter som ännu inte kokats sönder i en simmig soppa  som får ytterligare smak av härlig skånsk grov senap.  Förstår att det är torsdagarnas paradrätt! Däremot fattar jag inte riktigit vitsen med punsch till, hur kom man på denna kombination?

Fast nästan vad som helst är ok bara det följs av pannkakor! Jag är en sann pannkaksperson, älskar pannkakor, plättar, ugnspannkakor, crêpes och galetter i alla former. Min mormor gjorde en fantastisk ugnspannkaka med köttfärsfyllning, den mest önskade rätten när vi barnbarn fick bestämma vad som skulle ätas. Plättjärnet i min kökslåda är arvegods, på det har plättar till många skolutflykter gräddats. Pannkakor fungerar i princip alltid på små sjuka eller matstrejkande barn och kan göras i massor med varianter för att passa olika allergier etc. Pannkakor är helt enkelt suverän mat! Dessutom är det lite meditativt att steka dem, särskilt om man har ett par tre järn i gång. Sedan är det bara att njuta av gyllene, frasiga lätt smörsmakande härligheter. Allra helst med socker och pressad citron...

Finns det någon som inte blir glad av en jättehög med pannkakor?

Pumpasoppa

Jag har tur som äger en mixer. När den anskaffades trodde jag att jag skulle bli expert på att mixa margaritas och diverse andra drinkar men tyvärr får jag erkänna att den i första hand används till att göra soppa. Vissa grönsaker och rotfrukter som annars inte alltid är så lätta att sälja in till de yngre familjemedlemmarna kokar ihop i en buljong, körs till en slät soppa i mixern och hux flux har både palsternackor och annat ätits upp med glada miner.

Hösten till ära blev det en pumpasoppa häromkvällen. Orange och röd paprika, gul lök, morötter, matpumpa och röda linser fick sjuda i vegetabilisk buljong. Åkte en sväng i mixern och serverades med knaperstekt bacon och gröna pumpafrön. Soppan blev lite mjölig vilket jag tror beror på linserna som därför inte får följa med nästa gång det är soppdag. Eller så är det mixern som tjurar av den i princip totala bristen på coola drinkar med iskross.