Vi rullar, vi rullar...

...åtminstone gör jag det efter alla utsvävningar, sovmorgnar och överhoppade träningar denna jul.

I kväll var det några andra, närmare
bestämt mina fina svärföräldrar, som höll i rullandet genom att bjuda på rullader (oerhört låg nivå på ordvitsandet men julens nattsudd börjar ta ut sin rätt...) Rulladerna var väldigt goda och serverades med sin maffiga sås, hasselbackspotatis, haricot verts och gelé.




Jag körde idag och doftade därför bara på vinet som dock var en riktig favorit runt bordet. Får prova det en annan dag.




Alla njöt och åt massor och bad om receptet som såg ut så här:




Efter detta goda kom desserten som var en härligt seg godisbomb - dajmglasstårta.





Förvånansvärt enkelt recept och pluspoäng för att den görs färdig i förväg.




Efter att ha landat i soffan efter ännu en mysig dag med sovmorgon, trevligt umgänge och fantastisk mat kan jag bara konstatera att jullov är alldeles, alldeles underbart!

Proppmätt

Efter dagar av god julmat kan man längta efter lite andra smaker.

Hade lyckan att bli bjuden på fantastisk middag ikväll.
Är egentligen för trött för att skriva men måste bara blänka några bilder;




Jordärtskockssoppa med chili/vitlök/limefrästa räkor, löjrom och örtolja på persilja, vårlök och koriander.





Confiterat ankbröst med mandelpotatismos, rödvinsreduktion med mörk choklad, stekt brysselkål och syltad rödlök.

Ostar som var väldigt goda men inte blev fotade...

Och till sist en underbar crème brulé.


Så otroligt gott alltihop! Känner mig lyckligt lottad och väldigt mätt!

Jullunch

I takt med att sillsorterna blev allt fler och alltmer uppskattade fick julfirandet en ny tradition. Lunch med "bara" sill, lax, Janssons, bröd och ost. Ingen orkade äta mer efter detta, så att spara allt till kvällen kändes fel.

Resten av julmaten avnjuts sedan på kvällen, när alla blivit sugna på skinka, grönkål och annat.

Vårt julfirande har sedan flera år bestått av två julaftnar, 23 och 24 december. Så, nu sprider sig dofterna av förberedelser inför julens första lunch i vårt hus.

Ute lyser solen över gröna och bruna fält och sonens innerliga önskan om en vit jul verkar inte kunna infrias.

Inne går dukningen också i gröna toner och jag har känt mig lite "Ernstig" när jag tassat runt med mossa och järnek.



God Jul, med en lagom mix av frid och fröjd, önskar jag dig!




Lisen

Julig kaka

En mäkta maffig kaka är den klassiska morotskakan. Jag gjorde en lite juligare variant med smak av pepparkaka till en buffé häromdagen. Utöver morötterna rev jag ner en stor rödbeta med den inre bilden av att kakan skulle bli tjusigt röd. Smeten blev knallcerise och såg ganska festlig ut men den färdiga kakan blev mest brun.

Halva satsen hade nog räckt eftersom kakan är så mäktig. Fast frostingen ovanpå ska man aldrig halvera, måste ju vara en massa gott fluff på en morotskaka!

4 ägg vispas ljusa med
4 dl socker (jag tog rörsocker)

350 g finrivna morötter/rödbetor och
2,25 dl neutral olja blandas ner

Blanda
4,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1 tsk salt
en halv påse pepparkakskryddor




Sikta ner i smeten. Blanda väl och häll upp i 24 cm springform. Om du vill kan du också blanda i

1 dl valnötter

Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca 55 minuter. Lägg över folie mot slutet om kakan börjar bli mörk.

När kakan har svalnat helt brer du på en härlig smet som du vispat ihop av

50 g mjukt smör
200 g Philadelphia
2,5 dl florsocker
Rivet skal av citron och apelsin
Saft av en liten citron

Pudra över med kanel om du vill. Kakan håller flera dagar i kylen och blir bara saftigare efter ett par dygn.



Gott med en kopp te i den mörka decemberkvällen när katten, som fullkomligt bemästrar konsten att slappa, snusar intill.

Mormors köttbullar

När min syster och jag var små tillbringade vi alltid (iallafall som jag minns det) en dag i december med att göra julens köttbullar hos vår mormor och morfar. Redan när vi klev in hos dem infann sig en speciell förväntan. Medan morfar gick in till sig och knattrade vidare på skrivmaskinen följde vi med mormor ut i köket. Där blandades det sedan smet, rullades någorlunda likstora bullar och stektes så att oset låg tätt om våra små klutförsedda barnahuvuden. Under tiden pratade vi om julen som skulle komma, om jular som varit och om hur just dessa små köttbullar (som successivt blev allt större ju längre ner i bunken med smet vi kom) absolut skulle bli de allra godaste vi någonsin ätit.




När alla mödosamt trillade köttbullar var vederbörligen stekta och avsvalnade ute på balkongen, vaktade mot hungriga fåglar av mormors påpassliga blick, åt vi lunch tillsammans. Morfar intygade varje år att vi hade överträffat oss själva och att köttbullarna var precis lagom stora, runda och bruna.




Åren har gått och våra fina morföräldrar är numera änglar.
Jag har gjort köttbullar till nästan varje jul som vuxen men det var länge sedan jag gjorde dem precis efter mormors recept. Men, idag tog jag och min dotter fram receptsamlingen och bläddrade fram det gulnade bladet med morfars skrivmaskinstextade recept och mormors handskrivna tillägg. Den gamla sirliga handstilen kändes så bekant och min dotter strök lite andäktigt över sidan.




Vi följde receptet precis på pricken och jag kan bara hoppas att en liten slinga köttbullsos hittade ända upp i himlen.


Lite roligt var det att när jag sedan ringde min syster visade det sig att hon också ägnat eftermiddagen åt att göra mormors köttbullar.




Till slut: Vill man hellre göra något annat än att joxa med köttbullar (som t ex att stå och pussas under en mistel) finns det alldeles utmärkta alternativ i närmaste affärs frysdisk.