Grönkålssoppa

Mhmmm. Nu är det vinter. Så är det bara, oavsett vad jag anser om det. När jag, efter en väldigt snöig biltur,  kom hem tillsammans med min syster och alla våra barn (bara fyra men av ljudnivån att döma minst dubbla antalet) åt vi ett knappt förträngbart antal pepparkakor med St Agur-ost på och drack te. Trodde inte att barnen gillade mögelost, ett antagande som dessvärre visade sig vara felaktigt.

Ibland är det extra skönt att komma hem  och kliva innanför dörren.
En fd kollega har gjort min fina dörrkrans. Jag blir glad varje gång jag ser den!

Till middag blev det grönkålssoppa med frikadeller. Verkade uppskattat av alla utom 4-åringen som efter en blick på sin skål deklarerade att han inte tyckte om sånt. Nähä...
Jag tycker iallafall mycket om grönkål. Smarrig gräddkokt grönkål/långkål med en skvätt skinskspad i, har alltid varit bland det allra viktigaste för mig bland all julmat. För några år sedan var det inte så vanligt här i Skåne, men nu verkar det som att fler och fler uppskattar denna vintriga mörkgröna goding. Den frysta grönkål som finns att köpa är ganska finhackad och funkar väldigt bra att göra soppa på. Att ställa sig och tvätta, rensa, hacka och förvälla stora yviga grönkålsblad känns liksom inte riktigt aktuellt när det finns en billig, snabb och praktisk lösning i frysdisken.

Recept återfinns på förpackningens baksida; 8 dl grönsaksbuljong till ett paket (500 g) grönkål, redning på 0.5 dl vetemjöl och lite vatten. Superlätt! Jag gjorde dubbel sats och  körde i lite salt och vitpeppar också.
Frikadellerna bestod av 800 g blandfärs, 0,5 dl grädde, ett ägg, salt, vitpeppar och lite rivet citronskal. Citronen piggade upp lite i de murriga vintersmakerna! Frikadellerna fick sjuda i omgångar i en annan kastrull innan de landade i grönkålssoppan.

Så gott! Dessutom sprängfullt av c-vitamin, järn och fibrer.
 Måste varit alla nyttigheter som min älskade systerson anade när han fegade ur...