To eat or not to eat

Rullande kök utanför marknaden i Takuapa, Thailand. Luften var impregnerad av lukter från torkad fisk och skalad durian http://sv.wikipedia.org/wiki/Durian . Det vore förstås urcoolt att hävda att vi som enda synliga turisterna i stan gick runt här i timmar, botaniserandes bland kryddor, bläckfiskar och kycklingfötter. Fast det vore inte riktigt sant. Barnen stod ut i exakt 30 minuter, sedan införskaffades varsin coca-cola och vår taxichaufför fick glad i hågen komma hem tidigare än beräknat...

Egentligen är det såklart totalt politiskt inkorrekt, supersvenneaktigt, urtrist och absolut urmesigt men när man har ett tämligen begränsat antal semesterdagar och lite självbevarelsedrift äter man helt enkelt inte vadsomhelst hursomhelst varsomhelst bara för att man råkar befinna sig utomlands.

Naturligtvis är detta påstående - som allt annat - relativt. Mat som är exotisk på gränsen till småfarlig för den ena är helt ok för den andra. Vi har alla olika referensramar även om gränserna för vad som räknas som nytt eller annorlunda ständigt och roligt nog vidgas i takt med att vår värld krymper. Regler som att undvika sallad, glass och skaldjur så fort man kommer söder om Köpenhamn är sedan länge skrotade och de flesta som är villiga att sticka nosen utanför Sveriges gränser är även åtminstone lite nyfikna på vad resmålet har att erbjuda i matväg.  Vissa drar gränsen vid lite mer kryddor än vanligt medan andra tycks vara besatta av att hitta så märkliga matupplevelser som möjligt, helst i lindrigt rena miljöer.

Salta ankägg, marinerade i ammoniak och saft från betelnötter

För visst finns det en illa dold snobbism i att minsann alltid äta allt överallt. Framförallt i att ständigt framhäva detta såsom en fabulös personlig egenskap.Personligen är jag övertygad om att vissa saker är betydligt roligare att ha upplevt (och därmed uppenbarligen inneha livslång rätt att återberätta hur ”fantastiskt goda de där ljumma marinerade marsvinen var på den där otroligt häftiga bakgatan i Lima” etc etc) än att faktiskt uppleva i stunden.

Sedan finns det den andra falangen som i princip bara äter pommes frites vart de än i världen vänder. Varje liten korianderkvist betraktas med stor skepsis och helst vill man att allt ska vara som hemma. Fast billigare.

Japp, det  finns  mat-på-resan-extremister i båda riktningar. Jag ÄLSKAR t ex klippet där Morgan Pålsson äter rå kyckling i Bangkok och ”tar in hela Sydostasien”  alltmedan han tokdissar sin stackars fotograf som bara beställer en skål med ris. http://www.youtube.com/watch?v=mSJa3xxHaSQ

De flesta av oss lullar väl runt i lagom-bältet mellan dessa två. Själv gillar jag när man kan kika in lite i köket och få en uppfattning om de som jobbar där tycker att det är viktigt att hålla det rent och snyggt runt sig själva och den mat de jobbar med. Efter det äter jag gärna både det ena och det andra.

Även om det trist och osmickrande nog inte innebär att jag äter vadsomhelst hursomhelst varsomhelst.

Thai cooking class

En väldigt varm dag i slutet av februari (jo de finns, bara inte så väldigt ofta i Sverige) deltog  jag i en ”Thai cooking class” i regi av http://www.ecokhaolak.com/. Det blev en väldigt rolig upplevelse, mycket tack vare den fenomenala kursledaren Kwan.

Hon började med att ta sina fem (samtliga svenska) kursdeltagare till Khao Laks fresh market.Om vi hade varit ute efter de allra möraste köttbitarna, den mest perfekta lobstern eller de absolut bästa grönsakerna skulle vi ha varit där vid 01.30-tiden på natten tillsammans med hotellkockar, restaurangägare och andra likasinnade. Tacksamt nog fanns det dock mycket kvar att se även  vid den mer humana 10-tiden när vi gick in under det stora plåttaket och fyllde näsorna med spännande dofter.

Kwan visade, berättade, lät oss dofta och smaka på flera råvaror och uppmuntrade hela tiden till frågor. Det viktigaste i thailändsk matlagning var enligt henne att man själv lär sig att förstå vilka smaker man uppskattar och hur man uppnår dem. Balansen mellan salt, sött, syra och hetta är fundamental och det är helt upp till var och en att upptäcka vad just man själv tycker om. Kwan guidade oss mellan diskarna och förklarade skillnaderna mellan ljus och mörk soya, hur fisksås produceras  (fast det är lika bra att förtränga) , hur olika currypastor tillverkas och vad som skiljer dem åt, vad man ska tänka på när man köper fisk, färska örter och grönsaker etc .

Kwan som var dotter till risodlare, berättade om hur hon växt upp med respekt för det hårda arbetet bakom varje litet färdigproducerat riskorn och om hur hon som barn varje morgon vaknade till ljudet av sin mammas stötande med morteln när dagens currypasta skulle tillverkas.

 I alla thailändska kök, oavsett hushållets ekonomi, finns ett kylskåp, en fläkt och en riskokare. Det finns alltid varmt ris att erbjuda, och påståendet att thailändare äter konstant bekräftades av en fnissande Kwan som förklarade att det ständiga småätandet och tankarna på att hela tiden hitta balans i maten gör att man håller sig pigg och frisk i värmen.  I Thailand äter de flesta på restaurang, vid rullande gatukök eller i s k hemmakök (vanliga familjer som ställer fram ett par bord extra åt hungriga förbipasserande) varje dag, det är helt enkelt billigare och enklare nuförtiden när familjerna är mindre och kvinnor jobbar utanför hemmen.

Efter besöket på marknaden åkte vi till en liten oas http://www.villamangosteen.com/ långt ute i en gummiplantage. Resorten som var otroligt stillsam och inbjöd till total avkoppling drevs för tillfället av en familj från Malmö.

Vi fick ännu en genomgång av kryddor, grönsaker och smaker innan vi raskt sattes i arbete med att dekorera tallrikar med tomatrosor och gurka som formades till blad. Alla thailändska barn undervisas i konsten att skära och forma frukt och grönsaker till blommor och figurer för att kunna smycka och dekorera mat.

Därefter tog själva matlagningen vid. Allt var förberett till oss så att fokus låg på att hitta rätt smaker, inte på att rensa, hacka och skära vilket egentligen tar ganska lång tid med tanke på alla ingredienser

Över öppna små eldar i tegelklädda metallhinkar friterade vi äggnudelsvepta räkor, wokade ihop chicken cashewnut och gjorde panaengcurry med kyckling och massor av limeblad.

Det smakade verkligen otroligt gott alltihop och Kwan var mycket nöjd med att ingen hade bränt något (eller någon). Hon bjöd på tillbehör i form av små torkade och friterade fiskar (för den som  ville få i sig massor med kalcium och undvika benskörhet) och ytterligare en sorts currypasta. Överhuvudtaget tänker thailändare myckte på vad maten innehåller och hur den påverkar hälsan. Var och en anpassar måltidernas innehåll efter just sina behov.

Vi fick diplom och återvände glada och fullproppade med mat och nya kunskaper till våra respektive hotell. Jag hade inte varit hemma många timmar i Sverige innan thailändska butikerna vid Möllevångstorget  i Malmö fick besök. Nu blir det thai-cooking lite oftare även hemma vid min spis!