Pumpasoppa

Jag har tur som äger en mixer. När den anskaffades trodde jag att jag skulle bli expert på att mixa margaritas och diverse andra drinkar men tyvärr får jag erkänna att den i första hand används till att göra soppa. Vissa grönsaker och rotfrukter som annars inte alltid är så lätta att sälja in till de yngre familjemedlemmarna kokar ihop i en buljong, körs till en slät soppa i mixern och hux flux har både palsternackor och annat ätits upp med glada miner.

Hösten till ära blev det en pumpasoppa häromkvällen. Orange och röd paprika, gul lök, morötter, matpumpa och röda linser fick sjuda i vegetabilisk buljong. Åkte en sväng i mixern och serverades med knaperstekt bacon och gröna pumpafrön. Soppan blev lite mjölig vilket jag tror beror på linserna som därför inte får följa med nästa gång det är soppdag. Eller så är det mixern som tjurar av den i princip totala bristen på coola drinkar med iskross.

Portergryta

Sidan 167 i min klassiska gamla ”Vår kokbok” är full av mörka stänk. Där finns receptet på porterstek. Jag minns att jag smakade porterstek första gången hemma hos mina svärföräldrar. Helt underbart var det!  Såsen ville alla ha hur mycket som helst av, god och mustig med massor med smaker. Sedan dess lagar jag det ett par gånger om året, oftast i form av gryta istället för stek.

Superenkel att göra, bara att lägga/hälla alla ingredienser rakt ner i grytan

Bitar av högrev kokar långsamt sig möra i ett spad av porter, svartvinbärssaft, kinesisk soya, skivad lök,  enbär, buljongtärningar, kanske någon klyfta vitlök och peppar (jag brukar mala i peppar istället för att som i receptet lägga i hela korn). Efter ett par timmar blandar man i lite vispgrädde som skakats ihop med vetemjöl eller annan redning, låter det hela koka upp och smakar av.  Kokt potatis, pressad om man vill det, något syrligt tillbehör som inlagd gurka eller pumpa, brysselkål eller bönor… mmm… Ingen dålig söndagsmiddag! Mycket smak för lite pengar och liten arbetsinsats.

Njuter ihop med nära och kära den sista mörka kvällen i oktober. Ute på trappan lyser pumpagubbarna med sina sneda flin, redo att välkomna små Bus eller godis-marodörer.

Fingerfood

En trevlig liten bild från förra årets Halloweenfirande. Delikat!

Halloweenfika

Väldigt bra idé att börja fira halloween i Sverige, tycker jag! En anledning att träffas, festa, skrämma slag på folk, pynta och sätta färg på hösten som börjar bli lite mörk. Ännu ett plus har varit att affärerna har väntat med julgrejorna och frossat i svart och orange skyltning en bit i november. Men   år verkar det som att smådjävlar, pumpalyktor och häxkittlar SKA trängas med tomtar och julpynt. Skumt.

Jag stannade på hemvägen från jobbet och köpte halloweenfika i  lilla mysiga Mor Ida’s Bageri i Oxie. De hade massor att välja på och jag fastnade för spökmaränger och en kladdkaka med spökpynt. Nu är det ju inte mycket som slår hemgjord kladdkaka, men denna var också god, särskilt med en klick vispad grädde.

Mor Ida's skyltning

Take out

Inte för att den svenska varianten "hämtmat" är så mycket festligare, men nog kunde den engelsktalande delen av världsbefolkningen ha kommit på en bättre benämning på detta ibland väldigt nödvändiga och uppskattade middagsalternativ. Ikväll blev det ingen aktivitet alls vid spisen hemma hos mig. Istället provade vi några vietnamesiska rätter från en ny restaurang i Malmö. 

Bortsett från att min och servitörens uppfattning om hur mycket chili två svenska barn egentligen uppskattar tydligen inte var helt förenliga, tyckte hela familjen att det var gott. (Om jag förstod det hela rätt är typisk vietnamesisk mat inte alls särskilt stark i vanliga fall, jag hade nog bara lite otur. Eller så var jag otydlig. Vem vet?) Vi åt kyckling med en sötsur sås, ananas, minimajs, paprika och bambuskott (bambuskott är inget kul, varför envisas asiatiska restauranger i Sverige med att ösa ner i det i nästan allt?), en biffwok med selleri, pak choi och lök samt vårrullar med fläskkött, räkor och örter. Ibland är det bra med take out som ger tid till lite annat!

En annan gång när vi har en stressig kväll och bestämmer oss för att låta någon annan laga maten tänker jag testa nudelsoppa med färska örter, den vietnamesiska "nationalrätten" pho. 

Bröd på 4 minuter

Det tar inte längre tid att röra ihop ett gott bröd som detta.  Första gången jag smakade det var på en picknick i Lunds stadspark en vacker vårkväll för länge sedan. Mmmm... Hursomhelst så fick jag receptet och bakar det ofta. Håller man sig till proportionerna mellan filmjölk, mjölsorter och fröer är det bara att experimentera och använda vad man känner för och vad som finns hemma.

Till brödet behövs:

1 liter filmjölk (godast med 3%)

1 dl mörk sirap

6,5 dl grahamsmjöl och/eller grovt rågmjöl

1 dl vetemjöl  

2 dl rågkross

2 dl naturella solrosfrön

1 dl krossade linfrön

2 dl hackade fikon, dadlar, torkade tranbär eller annan frukt eller bär

1 tsk salt

2 tsk bikarbonat

Rör ihop allt, häll över i två brödformar och grädda i ugnens nedre del på 175° i 1,5 timmeLåt helst bröden svalna i formarna och vila till nästa dag.

Brödet passar riktigt bra till den traditionella jul- och påskmaten men jag tycker om det året runt och med olika pålägg. Ikväll blir det en liten macka med mögelost och sommarens plommonsylt. Just denna ost heter Amorin och jag köpte den för att se om den kunde matcha favoriten St Agur. Det kunde den inte alls. Fast det vet man ju inte innan man har provat…

Dessert...

En fulländad måltid behöver en värdig avrundning. Det finns många underbara efterrättsskapelser som stillar det där suget efter något sött som så lätt infinner sig efter en god middag. Jag tror fullt och fast att kroppen tillgodogör sig näring bättre om man njuter av det man äter och vad är då bättre än en liten smakbrytning som avslut efter maten?

Jag menar inte att man kan smälla i sig marängsviss och pannacotta efter lunch och middag sju dagar i veckan (fast nog vore det trevligt) men när man har lagt ner lite extra tid och energi på en varmrätt är det inte dumt att skänka en tanke åt desserten också. Det kan bara vara en bit god choklad – jag älskar italienska Amedei’s fantastiska smaker,  frukt eller en lite lyxig glass.

Eller så kan man smälla till med en grand dessert! En liten bit kaka, små kulor glass och sorbet i olika smaker, minipraliner, frukt, bär, en klick mousse eller egentligen vad man vill bildar tillsammans en grand dessert. Huvudsaken, i alla fall enligt mig, är att den innehåller olika kompletterande smaker, konsistenser och färger. Den ska vara vacker att se på så att den som får en tallrik med denna drottning av desserter placerad framför blir riktigt glad och börjar famla efter sina bestick omedelbart!

Det minns jag att jag gjorde när denna grand dessert serverades på vårt höstbröllop för elva år sedan. Hjortronen i parfaiten var plockade av vår bestman uppe vid Kaitumälven i nordligaste Sverige några veckor tidigare, kakan av mörk choklad var sagolik, de tropiska frukterna var fulla av solmogen smak och de härliga björnbären (som jag lyckades hålla mig från att spilla på brudklänningen) kom från skogen intill… Mmmm, ett matminne att bli glad av!

Äpplepaj

För mig finns bara ett no-no när det gäller äpplepajer och det är att lämna kvar små vassa bitar av äpplenas kärnhus.  Annars är det bara att köra loss med fräscha äpplen och härliga pajdegar. Min bästa och  lättaste  paj är knäckig och jättegod och håller dessutom bra i kyl om det mot förmodan skulle bli något över.

Dessutom kan man använda den till alla frukter och bär som det passar att göra paj på. Bara att t ex hälla en påse frysta hallon och blåbär i en form och smula degen över, koka ihop lika delar rabarber och jordgubbar med socker och sedan täcka med degsmulor eller som här, kanelpudra äpplebitar och smaksätta degen med några teskedar nystött kardemumma. 

Smält 120 g smör i en kastrull stor nog att röra ner alla ingredienserna i och låt svalna lite. Blanda ner 1,5 dl strösocker, 2 dl vetemjöl och 0,75 tsk bakpulver i smöret och blanda runt, gärna med händerna. Vill man smaksätta med något passar man på nu. Det kan vara hackade nötter, rivet citron- eller limeskal, kardemumma, vanilj eller något annat man känner för. Smula över frukten i pajformen (ca 21 cm i diameter), grädda i 225 grader i mitten av ugnen i ca 20 min. Vill man använda större pajformar kan man dubbla eller tredubbla degen. 

Höstmat

När lövhögarna växer, temperaturen sjunker och dagljuset har allt kortare tid på sig att förmedla energi och lite värme är det dags att släppa alla tankar på sommarens smaker och istället rikta uppmärksamheten mot värmande, mustig höstmat. Jag gjorde en gryta med många höstiga ingredienser och lät den stå och gosa sig mör och fyllig på låg värme. Det bästa med grytor är att man kan hiva i lite vad man känner för. Och att men lika gärna kan göra mycket när man ändå är igång och sedan ha trevliga burkar att ta fram ur frysen de dagar när man knappt hinner fundera över middag. Och att det är så gott. Och att det är relativt billigt. Och hälsosamt. Och att det doftar i hela köket efter ett par timmars puttrande. Och att det KÄNNS att det ligger omsorg och kärlek bakom, en gryta är liksom matlagningens trygga och varma mormorskram som får lov att ta tid.

Denna gången består grytan av fransyska, persiljerot, palsternacka, morot, rotselleri, små steklökar, lite vitlök, massor av rött vin, ekologisk buljong i tärningar (innehåller inte glutamat), enbär, svartpeppar, en kryddbukett av salvia, timjan, persilja och lagerblad, trattkantareller, gula kantareller, skogschampinjoner och pulvriserad karljohansvamp. Värmer i den kolmörka kvällen och gör gott för kropp och själ!

Jakten på den perfekta gröna röran...

...pågår ständigt. Har smakat fantastiska varianter som salsa verde och pesto med alla möjliga ingredienser och älskar kombinationen av örter, sälta och olivolja. En gång fick jag en grovhackad sort med macadamianötter och ett litet sting av pepparrot. Så nära paradiset man kan komma i just dessa sammanhangen! Har trots upprepade försök inte lyckats återskapa den. Men, en mix av bladpersilja, pinjenötter, pressad citron, parmesan, olivolja, rejält med svartpeppar och lite riven pepparrot är inte heller så dumt. Joxar ihop den i min mixer och njuter på små crostinis tillsammans med annat småplock. Klickar det som blir över på tagliatelle (ICAs ekologiska är den godaste färdigköpta jag har hittat, slår absolut den färska) och får en god lunch som blir ännu godare när jag strimlar några salamiskivor över härligheten. Njuter och drömmer vidare om hur nästa gröna röra ska bli...

Laxrullar

Småplock innan middagen är alltid välkommet. Här är en snabbgjord sort; Rör ihop wasabi med cream cheese, smaka av efterhand. Bre röran på rökt lax i skivor, rulla ihop, dela varje rulle i tre bitar och kläm dit en pinne med lite gurka på. Gott!

Vill man ha samma smaker i en förrätt kan man lägga wasabiröran i ett litet glas bredvid laxskivorna och gurkan. Rostat bröd och lax- eller forellrom är gott till!

Syltad pumpa

Ikväll har jag gjort syltad pumpa med ingefära, vitlök och rosépeppar.  Man kan inte hinna allt, så middagen blev av det lite enklare slaget med pulvermos, fiskpinnar och små söta körsbärstomater. Barnen blev helnöjda…

Det tog nästan emot att sätta kniven i den vackra rödgula pumpan.  Men tanken på ett gott tillbehör  att ta fram till mysiga middagar vann, så jag tärnade ner det gula köttet i 1 cm-stora bitar medan lagen stod och kokade upp.  Lagen gjorde jag på klassiskt 1 2 3–sätt med en del ättika, 2 delar vatten och drygt tre delar strösocker, så mycket  att det med råge täcker pumpan.  En finriven bit ingefära , en halv skivad solovitlök och 15 rosépepparkorn fick smaksätta lagen. Alltihop kokade ca 20 minuter tills pumpabitarna var mjuka. Över i en burk med tättlutande burk, låt svalna och in i kylen – klart! 

Syltad pumpa kan behöva stå och dra lite men jag provsmakade direkt. Gillade den ganska starka ättikssmaken i kombination med den fylliga pumpan och kryddorna. Dessutom blev jag lite extra glad av att ta fram burken med spansk rosépeppar när jag kom ihåg att jag fick den från mina föräldrar efter en resa de gjorde. Användbara souvenirer, och då gärna till matlagning,  är bästa sorten!   

Chai latte och mindfullness

Jag gillar hösten. Visserligen tycker jag mycket om de andra årstiderna också (kanske med undantag för mitten av januari till mitten av mars) men hösten är speciell. Krispigheten i luften, klart och gyllene ljus som får träden att glöda, lite vemod och förväntan på en och samma gång. I morse var det däremot kolmörkt, regnigt och blåsigt. Fast jag trivs med det också! Jag är ledig idag och hade planer på att ta itu med att höststäda trädgården. Tror inte att vare sig jag eller gräsklipparen fungerar någon längre stund i den genomblöta växtligheten, så jag kurar ihop mig i min soffa en stund istället. Gör en vardagslyxig chai latte med massor av kardemumma och kanel, knaprar på biscotti med mild smak av vanilj och hasselnöt och läser några sidor i ”Lycka nu” av Titti Holmer. En klok person tipsade om den och jag läser medan regnet smattrar på trädäcket utanför.

Rödlök

Mitt förhållande till rödlök är kluvet.  I likhet med alla andra sorters lök är de tydligen sprängfyllda av ämnen som är bra för kroppen. Ur den aspekten är det bra att få i sig lite lök varje dag.

Men, jag tycker att det är ruskigt när det serveras rödlök som är skurna i stora bitar eller tjocka skivor. På en del fikaställen får jag plocka bort stora högar ur mackan eller salladen. Om rödlök däremot serveras riktigt tunt skivad eller finhackad kan det vara hur gott som helst i små mängder (helst till löjrom, créme fraiche, toast och champagne...). Tillagad rödlök smakar mildare och mjukare, en god smakförhöjare i många rätter.  Idag kokar jag ihop en rödlöksmarmelad till höstens middagar. 

Skivar 9 mellanstora rödlökar tunt och lägger dem i en kastrull med ett par matskedar olivolja i botten.  Häller i en dl vit balsamvinäger, drygt en dl syltsocker (har inte provat det innan, men det borde funka) några matskedar vatten, torkad rosmarin, hackad timjan, ett lagerblad och några blad finhackad salvia. Några drag med svartpepparkvarnen och lite örtsalt, sedan står det och kokar ihop på svag värme. När den råa löksmaken har tonat bort och lökstrimlorna fortfarande är lite krispiga är det klart. Det tar ungefär en halvtimme.  Häller upp i präktighetsburkar, såna där gammaldags med glaslock och gummiring, och tar itu med att få bort löklukten från händerna...

Varje höst åker vi minst en gång till ”pumpagården”. På en gammal och fortfarande verksam gård med stora gulnande träd runtom odlas pumpor i många former och färger. Redan i slutet av sommaren såg vi de växande gula och orange kloten ute på åkern när vi åkte förbi och nu är de skördade. Jag köper alltid lite mer än jag har tänkt eftersom både jag och barnen älskar att gå runt och plocka bland alla de vackra pumporna.

De flesta är för dekoration men ibland köper jag en matpumpa som den på bilden också. Gjorde inlagd pumpa med vitlök för första gången förra året och det blev väldigt gott! Pumpasoppa är en bra förrätt vid höstmiddagar så i år blir det förhoppningsvis både och. Fram tills att det blir tillfälle att förvandla den till goda rätter och tillbehör får den pryda mitt kök tillsammans med de nya fina ljushållarna i betong som min ljuvliga och gjutande arbetskamrat har gjort.

Rödbetor

Jag fick hemodlade och nyskördade rödbetor av vänner häromdagen. Vilken fin present!

Efter rensning åkte de ner i kokande vatten i 15 minuter. Sedan blev de skalade, klyftade och serverade med kaprissmör. Passar förmodligen bra till det mesta, just den dagen var det rostbiff och potatisgratäng. Kaprissmöret körde jag i en liten mixer, 1 del avrunnen kapris och 2 delar smör som fick snurra runt till en härlig röra att klicka över de varma söta rödbetorna.

Skål och välkommen!

Som så mycket annat trevligt i livet inleds även denna blogg med en skål i sprudlande och sval champagne. Så, skål och välkommen till Lisen vid spisen!

Just vid spisen (köksbänken funkar också) trivs jag väldigt bra. I kök känner jag mig trygg, glad, kreativ och produktiv. Negativa känslor läggs på distans och bearbetas utifrån nya perspektiv. Samtidigt som näsan fylls av goda dofter, händerna får arbeta och måltider växer fram känner jag hur lugn och glädje återvänder. Cooking therapy – helt enkelt!