Rödlök

Mitt förhållande till rödlök är kluvet.  I likhet med alla andra sorters lök är de tydligen sprängfyllda av ämnen som är bra för kroppen. Ur den aspekten är det bra att få i sig lite lök varje dag.

Men, jag tycker att det är ruskigt när det serveras rödlök som är skurna i stora bitar eller tjocka skivor. På en del fikaställen får jag plocka bort stora högar ur mackan eller salladen. Om rödlök däremot serveras riktigt tunt skivad eller finhackad kan det vara hur gott som helst i små mängder (helst till löjrom, créme fraiche, toast och champagne...). Tillagad rödlök smakar mildare och mjukare, en god smakförhöjare i många rätter.  Idag kokar jag ihop en rödlöksmarmelad till höstens middagar. 

Skivar 9 mellanstora rödlökar tunt och lägger dem i en kastrull med ett par matskedar olivolja i botten.  Häller i en dl vit balsamvinäger, drygt en dl syltsocker (har inte provat det innan, men det borde funka) några matskedar vatten, torkad rosmarin, hackad timjan, ett lagerblad och några blad finhackad salvia. Några drag med svartpepparkvarnen och lite örtsalt, sedan står det och kokar ihop på svag värme. När den råa löksmaken har tonat bort och lökstrimlorna fortfarande är lite krispiga är det klart. Det tar ungefär en halvtimme.  Häller upp i präktighetsburkar, såna där gammaldags med glaslock och gummiring, och tar itu med att få bort löklukten från händerna...