Till frysen

Jag gillar att ha massor av örter i min trädgård. De doftar gott, särskilt i sommarskymningen, och gör den enklaste pastarätt lite lyxigare. Tyvärr är jag usel på att ta till vara på dessa små godingar, de har hittills bara vissnat bort i takt med höstens och frostens härjningar. Ibland kommer de tillbaka året efter, ibland inte.

I juli åt vi citron- och vitlökskyckling med jättegod kall sås med bl a citrontimjan i hos min svägerska. Örterna kom från frysen och var superfina. Så idag har jag klippt lite på mina citrontimjanplantor, sköljt och torkat av dem, repat av bladen och fryst in en liten påse (finpåse med ziplock från rice) att ta fram och förgylla mat med i höst och vinter.

Strax bredvid dessa uppskattade små växter (och förresten på en hel del ställen till) frodas några små klöverliknande ogräsingar bland rabattens små stenar. Helt omöjliga att dra bort eftersom de hårfina rötterna lojalt går av vid minsta ryck och därigenom producerar nya små blad inom några dagar. Inte ens min coola ogräsbrännare verkar ha någon nämnvärt negativ inverkan på dessa små gulblommiga inkräktare och deras målmedvetna hostile takeover. Orättvist, egentligen, att vissa uppskattas och andra bekämpas utan annan anledning än att den har hamnat lite fel här på jorden. Men,hade den haft några (för mig kända - kanske världens superört eller nå't, vad vet väl jag) kulinariska egenskaper hade den varit betydligt mer välkommen.