Re-retro

Fredag igen. Nu var det dotterns tur att bestämma meny och hjälpa till med middagsförberedelserna. Valet föll på raclette. Ja, inte som det nu var tänkt en gång i tiden i Schweiz med racletteost etc, utan i den variant min man vuxit upp med. Det gamla Tefaljärnet från 80-talets början (present från svärfars jobb) funkar alldeles utmärkt som bordsgrill och miniugn för tillagande av små köttbitar, stekande av svamp och joxande av smaskigt gräddiga små såser. Makens lyriska berättelser om bandomens roliga matpyssel (frid och fröjd och aldrig nån som brände sig) har jagat upp barnens förväntningar till oanade höjder gällande det stackars raclettejärnet. (Hade relativt nyligen förmånen att bli hembjuden på the Real Thing Raclette hos en schweizisk kompis. Väldigt mäktigt, väldigt gott! Vill fånigt nog bara säga det...) Iallafall blev det en mysig middag. Bara två lindriga brännskador, gott rött vin till de vuxna, ett flertal små skålar med roliga råvaror att experimentera med och allmänt mysig stämning. I skrivande stund experimenteras det med honung och ost (maken då, barnen har tröttnat för länge sedan och övergått till att diskutera filmval för kvällen). Med tanke på vilket race vi alla kört i veckan lär vi väl snart somna i soffan allihop. Skönt!



- Posted using BlogPress from my iPhone