Biscotti

Det här är vaniljpulvret jag använder för tillfället.
Om jag har fattat det rätt består det av hel, mald vaniljstång.
Inte så tokigt, bara man tänker på att det ger mycket färg och prickar.

Jag har aldrig själv bakat biscotti tidigare. Har mycket nöjt knaprat i mig olika varianter genom åren men idag var tydligen dagen då det var dags att göra dem hemma. Från grunden och förhoppningsvis utan en massa E. Som om nu biscotti skulle vara den stora skurken i tillsatssammanhang...
(Ibland orkar jag bara inte fundera äver allt E-lände som finns i snat sagt all mat, medan jag vid andra tillfällen exempelvis går från charkdisken utan frukostskinka efter att ha läst på innehållsförteckningen lite för noga.)

Hursomhelst, efter lite runtkikande på olika recept blev det såhär:

3 ägg vispades fluffiga tillsammans med
2,5 dl strösocker

Därefter rörde jag i

ett par nypor salt
rivet skal av 2 citroner och 1 apelsin
1 dl olivolja (välj en med mild smak)
1 tsk vaniljpulver
7 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

och blandade till en osannolikt kladdig och konstig deg som mest doftade olivolja. Om man inte ger upp här utan istället knådar på i degskålen och dessutom blandar ner 200 g sötmandel är man nästan klar. Bara att forma degen till tre rullar och lägga på bakplåtspapper.

Pensla sedan på ett ihopvisp av

1 ägg
2 tsk strösocker

och grädda i mitten av ugnen, 200° i en halvtimme. Ta ut, låt svalna på plåten en liten stund och skär sedan rullarna snett på tvären med en jättevass kniv i så stora bitar du vill ha. Jag gjorde ganska stora och det blev ungefär 40 st. In i ugnen igen och låt dem torka en dryg timme (kortare om du gör små, längre om du gör större)  på 100°. Ha lite koll på dem så att de inte får färg.



Om man får en ljummen, nybakad biscotti och kan glo ner i en bukett frasiga tulpaner
 känns t o m januari lite lättare att uthärda

Eller som Nalle Puh säger; "Det är svårt att vara nere med en ballong"