To eat or not to eat

Rullande kök utanför marknaden i Takuapa, Thailand. Luften var impregnerad av lukter från torkad fisk och skalad durian http://sv.wikipedia.org/wiki/Durian . Det vore förstås urcoolt att hävda att vi som enda synliga turisterna i stan gick runt här i timmar, botaniserandes bland kryddor, bläckfiskar och kycklingfötter. Fast det vore inte riktigt sant. Barnen stod ut i exakt 30 minuter, sedan införskaffades varsin coca-cola och vår taxichaufför fick glad i hågen komma hem tidigare än beräknat...

Egentligen är det såklart totalt politiskt inkorrekt, supersvenneaktigt, urtrist och absolut urmesigt men när man har ett tämligen begränsat antal semesterdagar och lite självbevarelsedrift äter man helt enkelt inte vadsomhelst hursomhelst varsomhelst bara för att man råkar befinna sig utomlands.

Naturligtvis är detta påstående - som allt annat - relativt. Mat som är exotisk på gränsen till småfarlig för den ena är helt ok för den andra. Vi har alla olika referensramar även om gränserna för vad som räknas som nytt eller annorlunda ständigt och roligt nog vidgas i takt med att vår värld krymper. Regler som att undvika sallad, glass och skaldjur så fort man kommer söder om Köpenhamn är sedan länge skrotade och de flesta som är villiga att sticka nosen utanför Sveriges gränser är även åtminstone lite nyfikna på vad resmålet har att erbjuda i matväg.  Vissa drar gränsen vid lite mer kryddor än vanligt medan andra tycks vara besatta av att hitta så märkliga matupplevelser som möjligt, helst i lindrigt rena miljöer.

Salta ankägg, marinerade i ammoniak och saft från betelnötter

För visst finns det en illa dold snobbism i att minsann alltid äta allt överallt. Framförallt i att ständigt framhäva detta såsom en fabulös personlig egenskap.Personligen är jag övertygad om att vissa saker är betydligt roligare att ha upplevt (och därmed uppenbarligen inneha livslång rätt att återberätta hur ”fantastiskt goda de där ljumma marinerade marsvinen var på den där otroligt häftiga bakgatan i Lima” etc etc) än att faktiskt uppleva i stunden.

Sedan finns det den andra falangen som i princip bara äter pommes frites vart de än i världen vänder. Varje liten korianderkvist betraktas med stor skepsis och helst vill man att allt ska vara som hemma. Fast billigare.

Japp, det  finns  mat-på-resan-extremister i båda riktningar. Jag ÄLSKAR t ex klippet där Morgan Pålsson äter rå kyckling i Bangkok och ”tar in hela Sydostasien”  alltmedan han tokdissar sin stackars fotograf som bara beställer en skål med ris. http://www.youtube.com/watch?v=mSJa3xxHaSQ

De flesta av oss lullar väl runt i lagom-bältet mellan dessa två. Själv gillar jag när man kan kika in lite i köket och få en uppfattning om de som jobbar där tycker att det är viktigt att hålla det rent och snyggt runt sig själva och den mat de jobbar med. Efter det äter jag gärna både det ena och det andra.

Även om det trist och osmickrande nog inte innebär att jag äter vadsomhelst hursomhelst varsomhelst.